Jag har en väldigt morgontrött dotter.

Ja, jag har också en väldigt morgonpigg dotter.  En VÄLDIGT morgonpigg dotter. Det är värt sina blogginlägg det med… Men nu är det sjuåringen det gäller, hon som tacksamt nog sover på morgnarna.

Det är ju inte alltid enbart av godo att hon sover länge, det finns många morgnar då man måste gå in flera gånger och med varierande tonfall vänligt väcka henne, om och om igen. Det är en konst, som jag utvecklat under terminerna så att det nu går rätt bra. Men som allt konstutövande tar det sin lilla tid och sin fingertoppskänsla. Så döm om min förvåning när hon hopppade ur sängen imorse med ett leende, utan att ens bli väckt.

Hon kom in till mig och sade:
-Åh, mamma, jag ÄLSKAR måndagar! Jag har ju  jumpa och på samlingen skall vi prata om vad vi har gjort i helgen. Dessutom får jag spenat idag har jag läst på matschemat och så har jag ju alla mina flätor att ta ut (hon hade flätat håret i sju flätor för att få så lockigt hår som möjligt i skolan) så jag kommer att bli JÄTTEFIN. Jag är SÅÅÅÅ glad!

Man blir faktiskt klarvaken av sånt, att folk beter sig helt annorlunda än vad man hade trott.
Klarvaken och på ganska gott humör själv.

Börjar det så bra, kan det väl inte sluta alltför illa?