I vår familj har vi den genetiskt betingade varianten av måndagströtthet. Det märks på alla, barnen som blir hämtade är trötta och lättirriterade och de vuxna som lagar mat och står i är letargiska och svårstartade. Vi vet att vi är måndagströtta också, så vi försöker att ha fördrag med varandra. Men trötta barn blir såsmåningom ovänner och trötta vuxna blir stressade och tystlåtna.

Ikväll bestämde vi oss efter Bolibompa  för att det behövdes lite mys för att lätta upp stämningen. Det blev varm choklad och mackor med kvällssaga vid köksbordet för hela gänget. Det var toppen! Vi borde göra det mycket oftare, fast då kanske det inte blir lika kul? Det är definitivt värt att prova igen, för alla älskade det och alla blev glada igen. En familj kom samman vid matbordet innan läggdags, inte dumt.

Idag tindrades det med ögonen som vore det ”Jul i Bullerbyn”. Vi tycket det var toppen allihop men möjligen av lite olika skäl. Jag vet att H uppskattade chokladen och A mackorna. Själv tyckte jag det var rätt härligt med läsandet som alla storögt lyssnade på. M tyckte om att dagen slutade med att alla var glada och nöjda, och E njöt av att alla var samlade, och att mackorna som bjöds var Polarkaka. Men S formulerade det som ingen annan:

”Det här var mysigt mamma och pappa. Som ett ÄVENTYR i mysighetsvärlden. Som att det inte ens var måndag!”

Måndagströtthet, aktiv fas.

När friden lägrar sig sprider sig ett lugn...