Klockan fyra imorse vaknade S. Det hade varit en natt av det slaget att jag redan vid ett hade hamnat därinne i barnens rum på en madrass, mitt i smeten. Vaknat då och då och stoppat in någon natt, eller stoppat om någon filt. Men vid fyra, som sagt, vaknade verkligen S.
-Mamma! Mamma!
-Mmmm…
-Mamma! Skall vi sjunga Pippi Långstrump?
-Nej, nu skall vi sova, S! Det är mitt i natten.
-Mm, ok. (tystnad, i ungefär fyra sekunder). Jag GILLAR Blixten McQueen.
-Mm. Men sov nu, S.
-Mitt i natten.
-Mmm. Godnatt.
Tystnad, i en halv minut (tillräckligt länge för att man skall börja hoppas)
-Mamma! MAMMA!
-Mmmm…
-Jag har kommit BAJS.

Det där har M gått på ett antal gånger, och varje gång har jag frapperats över hur korkat det är att inte lukta lite och kolla innan man klockan fyra på morgonen ställer sig i badrummet med en son som bara vill lura en att gå upp. Men tror ni inte jag går på det också. Det är väl det att man är så trött, och hoppas på att om man bara byter blöja så kan alla sova en stund till. Upp till badrummet. S drar ut nästan alla blöjor på golvet, och ställer sig och hoppar och sjunger något. Jag vill mest gå och lägga mig. Till sist får jag med mig honom in i sovrummet igen, lägger i sängen, korkar igen med en napp, lägger älskade Pippi och herr Nilsson intill och stoppar om. Tystnad.

I tre minuter ungefär. Under den tiden har jag VERKLIGEN börjat hoppats, och dessutom börjat fundera över att jag inte kan somna om nu. Klockan är kvart över fyra på morgonen och jag är jättepigg. Detta är ytterst ovanligt.
-Mamma. Jag vill att vi skall läsa traktorboken.
-Inte nu, S. Sov nu. Vi läser på morgonen, imorgon bitti.
-MAMMA! Det är INTE mitt i natten.
-Jo, det är det. Sov nu.
-Mamma! Det har redan varit mitt i natten.

Och det hade det ju. Man får akta sig för att köra slut på sina argument för tidigt i diskussionerna.