Jajamen, jag har gått på massor av saker idag. Man lär sig med åren att göra en ganska övertygande bild av ”förälder som kollar om det finns en stor ”dinosaurius rex” i trädgården” samt ”förälder som med panik i blicken vänder sig om för att titta på det monster som barnen säger står bakom” för att inte deras älskade aprilskämt skall gå helt förlorade.

Samtidigt kan jag tänka att det finns något ganska demokratiskt över det hela – A har ingen skådespelarförmåga, men kräver inte heller någon av sitt offer. Han skriker glatt ”April, april” ändå och garvar lyckligt. Det är lite vackert, på något sätt.

Dinosauriespanaren.

S visar faktiskt för första gången en slags duperingsförmåga. Han kan göra sitt ansikte väldigt ”eftertänksamt” säger han själv, väldigt seriös ser han ut iallafall när han säger ”mamma, hunden har smitit och jagar rådjur på tomten”. Tyvärr bedras han av sin röst, där man hör fnissigheten ligga väldigt nära under orden – men ansiktet har han koll på. Pokerface!

Pokerface!

H är ju den som faktiskt kan luras på riktigt, och komma på saker som skulle kunna vara sanna. Imorse kom hon med gråtfärdig uppsyn och hävdade att hon hade lånat min mobil för att spela lite ”arga fåglar” och råkat tappa den i toaletten. Under femton fasansfulla sekunder trodde jag på henne. Det var skickligt tycker jag, hon var också smart nog att tillfoga ”egentligen var det A:s fel för han störde mig” vilket verkligen ländar lite lokalfärg till hela historien.

Icke att lita på denna dag…

Däremot har jag inte lärt mig att det inte går att skämta så värst mycket mer avancerat än dinosaurier i trädgården med dem. Jag försökte mig nämligen våghalsigt på att berätta för dem att det inte skulle vara något Amigo ikväll utan istället ett program som handlade om städning. S hann storma in på sitt rum och smälla igen dörren och H hann vråla ”Jag HATAR städning och jag hatar DIG!” innan hon klädde på sig jumpaskorna och sprang ut i trädgården. Kvar i köket var E, som glatt tuggade på A:s servett och A som intresserat sade ”ett program om städning? Låter spännande. Undrar hur många avsnitt det blir och vem som skall vara programledare.”

Vi enades om att det skulle vara rätt intressant om Amigo-Ola vore programledare för ett sådant program som A tyckte kunde få namnet Da-Da-Dammsugning och sedan sprang jag efter de vilda för att påminna dem om vilket datum det är.

En annan sak jag aldrig lär mig är att tvätthögar inte är aprilskämt. Men tänk vad skönt om de vore det! När man närmar sig dem, så säger det ”klick!” och så försvann de in i garderoberna, prydliga, vikta och lyckliga som kläder skall vara. Nåja, envar sitt eget aprilskämt. Mot tvätthögen!

Och glad vår på dig, kära bloggläsare. Förresten – Det står en JÄTTESTOR isbjörn bakom dig! Akta!