H vaknade lika tidigt imorse som hon somnade sent igår kväll. "Var är presenterna, mamma?" sade hon med sin "var är brudarna"-röst. Så det var bara att gå upp och väcka M (5.45) och knalla in och sjunga för vår rävsovande smygfnittrande stortjej.

Hon öppnade förtjust en Pippibok (storbarnsbok, med kapitel och inte bilder på varje sida) från sin far, för högläsning dem emellan, ett väldigt rosa smyckesskrin, komplett med dansande ballerina och "Beautiful Dreamer" från mig, "nya" Askungen-filmen (Askungen III) (believe it or not) från sin bror S, och så en liten porslinshäst att måla och dekorera själv.

A lyckades sova sig igenom hela presentöppningen och vaknade av att S började skicka in presenterna mellan spjälorna i sängen till honom. Lyckligtvis var det bara Pippiboken och filmen som gick in emellan spjälorna. H fick ett vredesutbrott över att behöva äta frukost på sin födelsedag och sedan ett till över att hon inte fick dekorera porslinshästen med en gång före dagis. Men fyller man fyra måste man ju få vara lite arg, det säger sig självt (mina föräldrar har kort på mig arg på alla upptänkliga högtider under hela min uppväxt, så jag skall inte snacka).

Så var det bara att ta den hemmagjorda glassen, beskrivningen av H:s första fyra år, två ryggsäckar, diverse overaller (samt en mängd vantar, mössor och raggsockar), nya snygga kappan från mormor och morfar och bege sig till dagis. Denna dag skulle nämligen innehålla många begivenheter:
-dagisutflykt
-födelsedagsfirande på dagis
-påbörjande av dagis spännande temavecka "Brasilien"
-återbesök på bvc för ögonkoll
-av H själv utvald middagsmat (hemmagjord pizza och våffeltårta).

När jag hämtade på dagis för ögonkollen var det en stjärnögd dotter jag hämtade. ALLA hade tyckt att nya jeanskappan var snygg (fast den inte var rosa), så hade alla älskat glassen (sockerfritt dagis, med glass gjord på frysta bär och yoghurt) och hon hade fått en present: en t-shirt med sina handtryck och sitt namn och sin ålder fint skriven av en sköntextande dagisfröken.

Det första hon gjorde på bvc var att byta till nya tröjan. Det andra hon gjorde var att förklara att hon ICKE tänkte ha någon lapp för något öga och så sprang hon allra längst bort, in i en korridor och skrek "Jag står här och ni kan inte ta mig för jag SYNS inte så bra!" (antar att hon menade att hon inte ser så bra, men det är inte så lätt med aktivum och passivum alla gånger). Efter diverse försök gav bvc-damen upp och skrev en remiss till Ögon på Ackis oavsett vilket. "NU får jag väl glasögon," sade H belåtet när vi gick därifrån. Hmm….

Så var det hem till pizzamiddag och hästmålning. Och våffeltårta. Måste upplevas, kan inte beskrivas.