ITA Ä TÄ LÖTA


Jag väcktes av en lapp med detta fina budskap imorse, från S förstås. Idag är det lördag, med en mer konventionell stavning. Och det är det ju – och Valborg också.

Brasa och allt blev det (tyvärr glömde jag kameran inne) – vår brasa började redan vid femton så att alla skulle vara vakna och kunna se och den var verkligen väldigt effektfull och snygg. Sedan kunde jag inte hålla mig från trädgårdsarbetet och började baxa dit mer sly. Barnen betraktade brasan i fascination ”den ser ut som en drake!” ”Ja, en drake som slickar himlen” innan leken vidtog igen.

Barnen har sprungit i backarna och lekt i vår fina blivande kulle, nuvarande jordhög, cyklat, hoppat rep och gjort äventyrskartor och följt dem. Så här års förstår vi varför vi bor som vi gör. I vintras gick vi och muttrade att vi skall flytta, flytta till stan till något lättskött, där man inte har snöansvar men nu är det så ljuvligt. Äppelträdsbladen på knoppningsstadiet. Små tecken på liv överallt omkring.

Och barn som springer, hoppar, jublar – liv överallt.

 


3 svar till “ITA Ä TÄ LÖTA”

  1. Jag är så glad att jag hittat till din blogg. För tre månader sedan förlorade jag min dotter och jag känner igen mig så mycket i vad du skriver i din blogg om känslor som kommer och så vidare.
    Detta ger mig hopp. Tack!

  2. TÄnkte ge en kommentar på din kommentar angåen ärftligheten: När jag hittade din blogg häromdagen så läste jag ett inlägg där du skrev om hur ärftligt läkarna sa att det var och att ni sedan fått helt friska barn. Berättade det för min man då jag kände att det gav mig hopp, vi har ju inte varit på genetisk rådgivning ännu, ska dit om några veckor. En fråga: När ni väntade era andra barn, gjorde ni någon fosterdiagnostistik då? De har nämligen sagt att vi eventuellt kan få göra det men vet inte om jag vågar.

    Tess

  3. Hej Tess, vi fick göra fosterdiagnostik men non-invasiv – alltså inget som påverkade barnet. Enda sättet att se Ansgars hjärtfel (hypertrof kardiomyopati) var med hjärtultraljud vilket kunde göras redan på fosterstadiet. Det finns inga risker förbundna med hjärt-UL så det kändes självklart att göra det

    Jag har erbjudits fvprov och sådant under alla efterföljande graviditeter men jag har alltid vägrat eftersom jag var rädd för riskerna. Jag har bara gjort ultraljud som vi erbjudits, några extra sådana också.

    Ha det bra!