Mina stora barn hade tid hos tandläkaren idag. Mycket bra tandläkare som kallar dem samtidigt, särskilt med tanke på att S vågar mycket mer saker om H precis har gjort dem innan honom.

Tack och lov älskar ju mina barn alla typer av läkarbesök, så till den milda grad att H gick upp extra tidigt imorse för att rita en teckning till tandläkaren (de är lustiga mina barn. De har också
–plockat blommor för att ha och ge till kassörskan på ICA (oavsett vem som sitter i kassan)
–alltid vid McDonaldsbesök gått fram och tackat (rätt) kassa-människa för "presenten" i Happy Meal
–bjudit en Systembolagschef i Uppsala på godis ur en tablettask eftersom han berättade för dem att han inte fick lördagsgodis av sin mamma.
 Men de kan inte plocka av sin tallrik från bordet eller ställa sina stövlar i skostället). Iallafall: S sade, det första han gjorde, när han kom in i väntrummet "jag är så stor nu att jag får gå till tandläkaren" med belåten min.

Tandläkaren var ju väldigt snäll också. Visade sin "roliga" (jo, hon sade det!) stol där man kunde åka upp och ner och sedan åka rutschkana ner för benstödet när man skulle gå av stolen, visade en massa spännande instrument etc. Barnen var helt förälskade redan från början. Och sedan räknade hon deras tänder, kom fram till att det var prick 20 i varje mun och så fick de varsin tandborste och en ring resp en plastbil (könsuppdelat som bara den!) och gick därifrån, MYCKET stolta och glada, för att skryta på dagis.