Fick se den här synen igår kväll:

och förstod då att en viss ung dam längtade ut till sina syskon. Så vi gick dit där de var:

Väl där blev E på mycket bättre humör även om det oroade henne något när A:s fötter försvann:

Då fick vi göra alltihopa lite snällare och gulligare och syskonen hittade på att börja sjunga för henne och även för er, kära läsare, om jag nu har förstått rätt med film-knepen här på wordpress.

här sjunger H Oh My God med (eller snarare utan) the Moniker och lite hemgjord engelska

här sjunger A om Kalle Kobra förstås

här sjunger S Skolstaskolans speciella sång, tillika värdegrund: Skolstaandan

Om man tittar i bakgrunden ordentligt när S sjunger kan man se den sista skymten av vårt körsbärsträd, som blåste ner lite senare på kvällen, eller hälften av det iallafall. Barnen har haft en gunga i trädet så man får vara väldigt glad att det inte var något barn ute när trädet sprack på mitten och ena delen föll. Idag har vi haft mycket att göra med att fälla resten av det.
Om detta skrev jag följande lilla dikt:
The cherry tree cracked from side to side
the curse has come upon me, cried –
the husband of Charlotte
för det var ju – ähum – M som fick göra allt jobbet med att rusa omkring med en motorsåg medan jag, ja, som sagt, jag – öh – diktade.

Det måste ju också göras.
Barnen bekymrade sig väldigt över detta med trädet, inte så mycket över var deras gunga skall hänga nu som var alla de små insekterna som har sitt bo i trädet skall bo nu. De har därför bestämt att deras lekstuga (som syns, omålad, i A:s film) skall bli ett insektshärbärge. De har redan gjort mysigt och bäddat med blad från körsbärsträdets grenar och lagt dit några av karten som satt på trädet.    Och, som A sade:    -Det är bra att det bor riktigt MÅNGA insekter i ett träd. För då har de riktigt många kompisar som flyttar med in i vår lekstuga. Och då är vi som – ja, som superhjältar. Insektsräddarna!