Vi firade att vi tagit oss ur magsjuketräsket (iallafall temporärt, vem vågar hoppas på mer än så denna vinter) genom att gå till Öppna förskolan imorse, H och jag. Bara vi, det är ju så skoj att få göra något med bara ett av sina barn..

Iallafall så fick man måla på stearinljus med röd- och guldglitterfärg och så ta med sig ljusen hem. H gjorde en nonfigurativ bild i rött och guld och älskade den jättemycket, hon bestämde sig för att ge den till pappa och pratade om det hela vägen hem.

Så marscherade hon in med ljuset som en sabel hållen framför sig, gick upp och väckte sin förkylde far genom att vifta med ljuset (otänt, tack och lov) i ögonen på honom och sade ”titta fina ljuset jag gjort skolan, pappa få det fina frå mej, fina ljuset”. Så vi tände det och fikade på pepparkakor och saft.

Hon är bra söt!

Men hon är också en rejäl tvååring. Lite senare samma dag, idag alltså, var vi tvungna att åka till vår lokala lilla pytte-ICA och när vi gick in för att ta en vagn som hon kunde sitta i, så pekade hon istället på de små vagnarna och ville köra en sådan. Tänkte att man vet väl aldrig om hon kan det, hon får väl prova. Så hon fick det, men hon är inte mogen för det.

För det första så gick hon och plockade ner allt möjligt i vagnen som hon tyckte att vi behövde, propplösare, suddigummin, konserverade paprikor, bananer, ja, allt hon nådde helt enkelt, så jag fick gå och plocka ut, vilket föranledde ett antal mindre vredesutbrott. Men dessutom gick hon raka vägen till smågodiset med vagnen medan jag stod i kö i kassan och stod och plockade bitar ur godiset ohc lade i vagnen medan hon mumlade sitt mantra ”äta godis, äta godis, godis är gott, äta godis” ,så det fick man ju sätta käppar i hjulet för.

Sedan tänkte jag att hon kunde parkera sin vagn medan jag betalade våra varor men det vägrade hon. Efter ett tag kom hon på att hon kunde byta sin vagn mot en annan likadan och gå ett varv till. När jag betalat färdigt gick jag fram till henne (hon var på väg in i butiken igen) så förvirrad att jag glömt att ta en kasse i kassan, så jag fick lassa alla våra varor i famnen och ta henne i handen. Hon råvägrade och kollade noga först vad det var för material på golvet, när hon konstaterat att det inte var sten eller betong så kastade hon sig raklång bakåt och skrek ”Mamma bott, mamma gå! Jag stanna här, jag handla mer!”

Folk fick gå runt henne för att komma förbi och till unga par som fick något varmt i blicken när de såg oss sade jag ”skaffa preventivmedel” men de tyckte ändå att det var gulligt. Jag kunde inte lyfta henne för jag hade ett paket kyckling, en flaska saft, en påse klementiner och en förpackning mjölk i händerna. Jag kunde inte heller få med henne in i butiken igen (hon låg mellan de här automatöppnade dörrarna) för att köpa en kasse…så jag fick syn på en mängd handlingskorgar som stod i ett hörn, grep resolut en av dem, lade alla varorna i, tog den på ena armen, lyfte min skrikande råvägrande dotter med andra armen och marscherade oss ut till bilen allihopa, spände fast henne, gick tillbaka med korgen, tillbaka till bilen där hon slutat gorma ”mamma bort!” och somnat sött, och tittade på henne och tänkte igen:

Hon är bra söt!

men med ett lite annat tonläge i tankarna denna gång….