En vän midsommarflicka vilar ut i det gröna.

Vi kom försent till dansen, förstås, det gör vi alltid. Det är en tradition. Lika mycket som att åka till Härkeberga, är det tradition att vi kommer dit för sent. Ofta har det att göra med att jag jobbar innan, men vi lyckades komma försent även förra året när jag var föräldraledig. Ibland handlar det om parkering, för midsommar i Härkeberga är med goda skäl populärt. Midsommar är traditionernas tid, så vi kom försent i år igen. Men det här året var det några fler senfärdiga dansare som gick ihop med några folkdräktsklädda kvinnor och körde lite extradans, så killarna fick sin lilla sväng på Små grodorna.

Smågrodor.

Jag hade underhållit i bilen genom att rappa som Mora Träsk: ”Grodorna på månen, kan hoppa flera mil. Men grodorna i Träsket, de kör helst omkring i bil. De glider in på disco, och dricker mer än te. Och när de hoppar hemåt är de lustiga att se.” Jag tyckte att jag var jätterolig. Barnen frågade när vi skulle komma fram.

Killarna dansade iallafall gärna och E fick också dansa, även om hon, som A konstaterade, inte riktigt kunde alla rörelser till Vi äro musikanter.

H tyckte att det mesta jag gjorde var pinsamt. Det mest pinsamma jag gör är att stanna och prata med folk jag känner. Det är så enormt pinsamt att man måste stå bredvid och himla med ögonen hela tiden. Det är lite charmigt, tycker jag. Men det vore väldigt pinsamt om jag sade det, så det är vår lilla hemlighet, kära bloggläsare.

På kvällen åt vi middag och började se Harry Potter-filmen men den var lite för läskig. Det är intressant med rädslor – det hann aldrig hända något läskigt, något barnen var rädda för, men vi vuxna hade oroat oss för att de skulle bli rädda och när M frågade om de var rädda, då blev de plötsligt det – inte för filmen utan rädda för att BLI rädda. Det fick bli lite Lilla prinsessan istället. Och jordgubbar och glass.

H tyckte att jag borde lägga sju sorters blommor under kudden och ”drömma om pappa”. Jag förklarar att en av fördelarna med att vara gift är att man får drömma om vem man vill på midsommarnatten eftersom man redan ligger bredvid sin drömman – och plockar istället 7 sorter för alla jag älskar och drömmer om:

 

En ros för H som växer upp så fort och blommar upp så vackert.

En fång blåklockor för S och all hans charmiga godhet.

En stor röd vallmo för gladaste A.

En nyponros för E, för skörheten och sötman.

En väldoftande bukett av rosmarin för Ansgar. Det är för minnet, sade Ofelia, som inte var mor men ändå visste att man kan bli galen av sorg.

Kattfot för min man som tassar framåt på tysta fötter och äger fler av kattens egenskaper: stoltheten, den egna vägen och en spinnande belåtenhet när livet är som bäst.

Och så en bunt lavendel för vännerna, för vänskapen, för de som håller en uppe och ger styrka och glädje när man behöver det som mest.

Glad sommar.