I vår familj börjar dagen halvfem. För S iallafall. Han tycker att det är så oerhört tråkigt att vara vaken själv så han vet vilka som går att väcka och hur. A, i allmänhet. Och E, ibland. Imorse gick jag upp. Det händer så väldigt intressanta saker klockan halvfem och några timmar framöver.

Det första som hände var en diskussion, som jag hörde inifrån killarnas rum medan jag satt i en fåtölj i vardagsrummet (för att inte väcka E) under en filt och funderade över ifall jag kunde sova och vara vaken på samma gång. Men då väcktes jag till fullständigt liv av detta meningsutbyte:

S: Det coolaste man kan säga, det är FYFAN.

A: Aha!

S: Japp. Det absolut coolaste.

A: Men om man säger ”Fy helvetes fan jävlar också” då?

S: Inte så coolt. Det är liksom för mycket.

A: För mycket?

S: Japp, vi coola säger bara FYFAN. Men inte när mamma hör förstås.

A: Förstås. (Provar) Fyfan. Jaa…FYFAN.

 

När jag kommer in i deras rum för att säga förutsägbara men viktiga saker om ordval och reda ut vissa språkliga och filosofiska begrepp så sitter de så stillsamt och spelar schack som att de aldrig hade gjort något annat. ”Sade någon ett svärord?” sade A oskyldigt. ”Inte nån av oss. Det måste ha varit en fågel.”

När schackspelet slutade kom de in i vardagsrummet och plockade fram Monopol. Jag är helt övertygad om att ingen av mina söner har en framtid på Wall Street, men om någon har det är det inte S. Han är (sin coolhet till trots) alldeles för snäll för sitt eget bästa, ger bort pengar, byter värdefulla gator mot värdelösa så att inte andra skall förlora, ger bort pengar istället för att ta emot hyra och så vidare. Med det sagt är det ändå ganska spännande att se dessa två spela Monopol eftersom a) ingen av dem kan läsa och b) de inte har några begrepp om pengar. De har greppat att man får ”två gula lappar” när man går förbi start (4000 kr alltså) men när de gula lapparna var slut tog de vita istället (20000 kr blev det) för det går ju lika bra, antagligen.

”Det viktigaste är att man väljer rätt spelpjäs. A är alltid bilen. Jag tar ALLTID båten.”

”Och tärningarna måste alltid ligga på de röda prickarna, titta, såhär.”

När S hade gett bort alla sina pengar och fått nya av banken och gett bort dem också, plockade de undan Monopolgrejerna och började diskutera om de skulle gå och titta på Bolibompa eller inte. Det var lite för tidigt så jag satte igång en film åt dem. Toy Story 3. Man lär sig intressanta saker om animerad film också, så dags på dagen. S förklarar för mig att ”de andra leksakerna är också med i flygplanet, men de kan inte filma dem för de ligger i en annan väska”. Det är något härligt över att äga så mycket kunskap att man förstår att det är filmat, men inte så mycket att man förstår att det är regisserat. Hela livet blir en dokusåpa då.

Dokusåpan ”Halv fem hos mig”.