Det är en underbar dag när man får åka och bada med barnen. Det skall vara sol. Det skall vara lagom varmt i vatten och på land. Det skall vara fika. Det skall vara solkräm. Det skall komma sand i fikat. Det skall komma fika i sanden. Det skall vara fotande föräldrar och skrattande barn. Det skall inte vara (men är det ändå) flugor och myggor. Det skall vara skvättande av vatten på varandra och tillverkande av kanaler i strandkanten. Det skall vara ungefär så här med andra ord:

Kanalbyggen kräver förhandlingar.

Det enda som är roligare än att leka med sand
är att leka med blöt sand.

Hjälpsam storasyster.

Storebror bidrar med sandslott som man får rasera.

A blir alltid så stolt när han blöter ner nedersta kanten av badbyxorna.

Oj, kanalen var visst inte tillräckligt lång.

Fikapaus. Hon ser så ung ut utan glasögon.

Smulig fikapaus.

S har en förmåga att se ut som en sådan där
sovjetisk staty över ”arbetets hjältar” varje gång
jag fotar honom med blött hår. Man får då förutsätta
att smulorna i mungiporna inte kommer från
köpekanelbullar utan från ryskt mörkt revolutionsvänligt
yoghurtbaserat bröd.

Att gräva i sanden med ett vasstrå är som en
medeltida fromhetsövning, omöjligt på mer än ett sätt.

har planer på att bygga en Shrekformad kanal.

Påklädd och på väg hem.