A hade ont i magen ikväll. Han får det ibland och vi brukar i de lägena bjuda på päron, katrinplommon och vatten och då brukar det, om jag så får säga, lösa sig.

Men det är svårt att stillatigande se på när någon annan får uppmärksamhet, särskilt om man känner att man vill stå i centrum själv och få tröst och omvårdnad. Så under tandborstningen ikväll hörde jag H häva ur sig:

-Jaja, det är klart att det är SÅÅÅÅ synd om A och han skall minsann få en massa päron och alla bara STACKARS LILLA A. Men tänk på mig då. Jag cyklade omkull idag och inte en enda en kom och gav mig päron. Det ni! Så här har ni en det är synd om!

Syskonkärlek – så vackert, så cyniskt.