Det första dygnet som femåring.

00:15 vaknar. Går till sin tandborstande moder och frågar om det är morgon än. Hon förklarar att det är mitt i natten, sovdags och efter en förtjust utläggning om det coola i att vara uppe ”vid midnatt” nöjer han sig med att kolla att inte någon ”glömt bort var man gömt presenterna”.

01:30 vaknar. Toa. Kollar med mamman: ”Om det är mörkt ute, är det natt då? Jaha. OK. Sov gott. Vi ses imorgon”

04:00 vaknar. ”Det börjar bli ljust mamma” ”Mmmm” ”Skall jag gå och lägga mig igen?” ”Mmmm” ”Och sova lite mer?” ”Mmmm”

05:40 S vaknar, otroligt förvånad över att A inte är vaken redan och har vittjat frukostbordet (där presenterna dyker upp). Själv har S, innan han kom in till mig, hunnit med att gå till köket, skaka lite på sin present (alla barnen får EN liten present när någon fyller år) konstatera att det inte är ett nytt wii-spel och hittat på en liten födelsedagssång till A. ”Den går så här: Popular, I will be Popular, I will be FEM ÅR Popular”

06:00 E vaknar, S tar detta till intäkt för att gå och väcka A och sjunga den fina sången och gratulera honom på födelsedagen. En sömndrucken far, en trött mor och en mycket pigg S och en löjligt pigg E och så urlyckliga A flockas sålunda i köket. Till och med H tar sig upp. Alla presenter öppnas. En egen stereo (till det egna rummet) från fadern verkar vara det populäraste. Frukosten klaras av snabbt, han har fått ett LEGO-spel och en massa uteleksaker som skall undersökas.

09:08 Den exakta tiden för femårsskapet. Jag kan inte låta bli att minnas en operationssal på kvinnokliniken på Ackis och en mycket vacker gosse som skrek så exemplariskt från första stund. På den här minuten flashar hela den där första tillvaron förbi: Födelsen, syskonens glädje, gulsoten, koliken, de många kvällarna att köra runt honom i bil för att det var då han inte skrek, den underbara upptäckten av Nutramigen och en snabb ung man som satt och gick och sånt vid väldigt unga år. Så, nu var minuten slut och mammaminnena får ge vika. Nu blev dagen A:s igen.

Förmiddagen går åt till diverse lek och spel. Vi plockar hallon till tårtan som gästerna skall få och A övervakar strängt plockandet av 1 (en) jordgubbe till tårtan. Resten av jordgubbarna har barnen liksom ätit upp. Tack och lov att hallon- och smultronplanterna ger oändliga skördar, eller iallafall så att det räcker både till spontanätning och tårttillverkning.

Lunchen har A specialbeställt, grillad korv med bröd. Vi äter ute och njuter. Sedan vidtar en otålig längtan efter gästerna, faster, farbror, kusiner och farfar. De kommer punktligt klockan

Lite generad över sin egen betydelse kan man bli. 

13.oo men vid det laget har A nästan hunnit förgås av längtan. Ett bandymål med två klubbor blir presenten och han blir mycket glad, och spelar genast en skvätt med storebror S som dock uppmanas av A att inte spela ”sitt bästa” utan låta A vinna när han nu fyller år.

13.30 Tårtkalas. De tråkiga vuxna sitter kvar och dricker kaffe medan barnaskaran tar med kusinerna (som ju faktiskt är kaffevuxna men tillräckligt snälla för att leka ett tag) och leker många saker samt spelar Legospelet.

14:40 Barnens nybildade rockband (utan namn) framträder med sin version av ”Jag är en liten gosse ifrån staden”  och gör en så bejublad spelning att de kör ett extranummer, ”Tänk om jag hade en liten liten apa”.

En del av rockbandet. 

De tråkiga vuxna sitter kvar och fikar och pratar medan de roliga barnen leker mera.

När gästerna har gått blir det A:s specialbeställda middag (våfflor med sylt, grädde och glass) och så småningom blir det kväll och läggning, precis som vilken dag som helst. Dock är ju A stor nu, fem år precis, och det måste märkas på något sätt, även när det gäller vardagssysslorna. Han grunnar ett tag på de exakta formerna för det men konstaterar sedan att stora femåringar kan torka sig själva i rumpan och dessutom – tada! – ta vatten ur kranen i ett glas helt själv.

Medveten om dagens betydelse, visst syns det? 

A kommer att firas igen – hos mormor och morfar på västkusten – och med barnkalas när terminen startar. Men han är fullt på det klara med att detta är den stora dagen, den riktiga dagen, den exakta dagen när han blev FEM år.

Ändå är kvällen inte riktigt slut. För klockan 23.12 när alla andra sov sedan länge kom han in till sin kvällspigga mor.

-Tack för dagen mamma. Tack för uteleksakerna och spelet och jag är jätteglad för stereon och håven och alla alla sakerna. Men vet du vad, jag är fem år nu. Så nu vet jag att när man är glad kan man göra så här! och så fick jag en stor stor kram och en väldigt stor puss och så gick han till sängs igen.

Äter våfflor.

Jag är också tacksam och glad och vill krama och pussa honom och säga att jag tackar för de här fem åren och att jag är jätteglad för att han ville komma till oss. Men när jag går in till honom har han redan somnat. Så jag skall berätta två saker till om femåringar för er:

-de slutar inte automatiskt att sova med tummen i munnen

-om man pussar dem när de sover torkar de bort pussen från kinden med ena handen. För att de är så stora.