Hörde barnen diskutera en mycket viktig fråga häromdagen.

S: H, vad är "klyschor"?
H: Det vet du väl, det är ju sådana där gamla bergsgetter som har blivit gamla och som inte kan prata längre men som fortfarande låter en massa. Du vet: (med avgrundsröst) IIIII-aaah! IIIIII-aaah!
S: Jaha.

Ja, den definitionen gör ju att den mentala bilden som frammanas av H:s senaste favoritlåt (som, mirabile dictu, inte varit med i melodifestivalen) blir lite annorlunda:

Det är kärlek och det är vindar
och det är ögon och de tindrar
och en massa andra trötta gamla klyschor
som säger allt och ingenting….