Elevrådsrepresentant på väg. 

H har varit på elevrådsmöte idag. Glad, lycklig och stolt. Hon berättar glatt om hur allting gick till, att hon skall ha en särskild bok att skriva upp vad hennes klasskompisar vill framföra och en mapp med sådant som elevrådet vill att hon berättar för klassen. Det är fantastiskt, allting, de serverar dessutom saft och bullar eller saft och kakor eller saft och frukt vid varje möte och så är rektorn med och berättar spännande saker.

Hon svämmar över av stolthet – det här är första gången, någonsin, som hon har varit och badat i skolan och att badet inte är det första som analyseras och diskuteras in i minsta detalj.

Hon visar oss hur skolan skall bli när den är ombyggd och klar och förklarar hur krångligt det är med de nya busslinjerna och hur skolans elever har svarat på en enkät om hur de har det på skolan. Hon förklarar att Skolstaskolans elever är duktigare än riksgenomsnittet på matte och engelska men inte så bra på att stava. Hon är så nöjd och glad och lycklig.

Vi föräldrar lyssnar och berömmer och ställer så intelligenta frågor vi kan. Jag känner mig kanske inte direkt som Einstein när jag frågar:

-Så du tyckte det var roligt alltså?

-Demokrati, säger H lyckligt, det är en HOBBY för mig.

Och så kan man ju också tycka.