..som gör att spyorna duggar tätt här hemma. Allt från vinterkräksjukans hemskheter till löjliga önskebilder om att det nog bara var en ren tillfällighet grasserar i min hjärna medan jag bär lakan och annat fram och tillbaka…

Sedan följs ju alltid detta av de väldigt spännande tankarna – när skall det spys härnäst? Vem skall spy? På vad? och hur mycket rengöring kommer att krävas?

Nästan som en liveversion av Cluedo, fast utan mord och med kräks…

Det värsta är att jag först inte ens trodde dottern när hon väckte mig i natt och sade att hon hade kräkts. ”DET kan ju ändå inte vara möjligt,” tänkte jag – varför tänker man så? Så det tog lång tid innan hon lyckades överbevisa mig om motsatsen….stackaren!

Nu ligger hon och sover på soffan (närmare duschen) och jag har iallafall fått eld i kaminen. Alltid något som måste fixas hur alla än mår. Så får vi se hur dagen blir…