står S för. Han har skrivit den eftersom hans gammelfarmor, som alla kallar Mimmi,  fyller 95 år på måndag. Den är nu lagd i ett förslutet kuvert på väg att postas.

Jag bryter alltså Turkietbloggarna för dagen och landar ner i den vardagliga svenska verklighet som det är idag. Och dikten för idag.

Lite kan jag säga att jag hoppas att hon inte tolkar den alltför mycket. För det känns inte som att moralen i dikten handlar om att det är så tilltalande att vara 95. Men samtidigt tycker jag den är charmig, eller att det är väldigt charmigt att rita en fin teckning och sedan säga lite nonchalant ”’äsch, 95 är ganska speciellt att fylla. Jag slänger med en dikt också.”

Så från Tomas Tranströmers framtida arving, ett tidigt försök.

”Solrosen är finast på sommaren. Mimmi. Kram S” (resten av namnet vidhållet som vanligt här i bloggen).

jag börjar nästan längta till min egen 95-årsdag för att se vad jag får för dikt. Och vem vet, vid det laget kanske han verkligen klivit in i Tranströmers skor och fått Nobelpriset? Då längtar jag till den dagen först, förresten, alltså Nobelprisdagen. (Vad har mammorna för klänningar på festen?)

Man skall inte ta ut ALLA sina nöjen i förskott.