Har fått så mycket presenter idag från H, S och A. Nästan som att de känner på sig mina känslor från igår. Jag har fått: en halsduk som H fingervirkat, två leksaksbilar av A, fyra mattetal av S (det är mycket kärlek i en sådan gåva). Sedan har jag fått teckningar av allihop också. Halloweenteckningar från H och S, här är H:s.

Med stor detaljrikedom och många stjärnor. Zombien är söt också och ninjaspöket. Jag gillar också spindlarna uppe till vänster som har hängt en pumpa från sitt nät.

S, ständigt orolig för att han skall skrämma någon, har gjort den här halloweenteckningen:

Som ni ser har han vänligen försett alla teckningarna med namn och sedan orden ”Jag fins” eller ”Jag fins inte”. Att flatermus och pompa finns låter hans sinne för sanning inte honom förneka, men däremot upplyser han vänligt om att ”heksa” och ”spuke” inte finns. Zombiesarna längst ner till höger, däremot, vars bildtext huggits av av min dåliga fotograferingsförmåga, de får varningsorden ”Jag fins” eftersom S tycker att om man uppväcker döda blir de ju zombies och eftersom döda finns, så…. Hm, det där måste vi nog ha ett litet samtal om, tror jag. Annars får jag en glädjeklump i halsen över hans omsorg om min nattsömn, att jag inte skall behöva oroa mig.

A har helt frångått det där med Halloween och närmar sig snarast ett Alla hjärtans dag-tema. Det här är hans teckning:

Det är han och jag och en massa kärlekshjärtan.

Mina Halloweengåvor. Så bra de passar. Eller hur?