Efter en oerhört lugn men trivsam nyårsafton så började 2009 års första dag med viss dramatik – svärfar behövde åka in akut med vad som visade sig vara lunginflammation.

Sedan blev det jobb och jobb och barnen hade oerhört roligt under tiden tillsammans med diverse trevliga dagiskamrater samt dessas ursnälla mamma, som byggde tågbana för allt vad hon förmådde.

Jag vet att jag var väldigt orolig inför förra nyåret. Såg bara mörker och oro framför mig. Det här året känns lite ljusare på något sätt – vet inte om det är ett dåligt omen, eller ett gott omen, eller helt enkelt inget omen alls. Det känns som dimma. Men dimma kan vara positivt, och bero på att det blir varmare. Och då hoppas jag på en något mer filosofiskt metafysisk värme än den globala uppvärmningen.

Apropå dimman så låg S och rullade in under sin säng idag fram och tillbaka (luttrade mammor frågar inte varför utan bara ifall de möjligtvis därinne kan se – en borttappad strumpa från det älskade Cars-paret – lillebrors favoritbadanka – pärlor tillhörande Hs i vredesmod sönderslitna halsband som hon gjort alldeles själv eller något annat som vi letar lite så där småintresserat efter.

Han kom ut och rapporterade att det mest var dimmigt därinunder. Mindes hur jag själv som barn blandade ihop orden för dammigt och dimmigt. Kröp in under sängen medan jag försökte förklara skillnaden. Upptäckte att om det är tillräckligt dammigt känns det dimmigt.

Fördelen med ett nytt år iallafall – det kan kännas dimmigt, men inte dammigt. Inte första januari =)