Nu har det blivit en våningssäng av H:s och S:s sängar. Detta faktum var naturligtvis så spännande att det nästan inte gick att sova igår kväll. Istället klättrades det upp och ner för stegen, hela natten, som änglarna på Jakobs stege ungefär. "Men mamma, vi måste ju ÖVA!" var svaret när jag gick in och föreslog liggläge som en förutsättning för sömn.

Imorse gick frukosten blixtsnabbt att få ner, sedan var de tvungna att öva på att klättra upp och ner ur H:s översäng igen.

Skall jag erkänna att jag ändå blev så orolig att H skulle ramla ner under natten att jag gick in och sov på golvet under deras säng? Ja, jag gör väl det. Jag blev så orolig att H skulle ramla ner under natten att jag gick in och sov på golvet under deras säng. Givetvis utan att få någon alls i huvudet. Men ändå.

Skönast av allt var nog S kommentar till dagisfröknarna imorse:
-Vi sover fortfarande i samma rum allihopa men nu har vi fått var sin våning.