Dags för första luckan på de allra flesta adventskalendrarna. Och vi har gott om julkalendrar i år. Så typiskt att vi var tvungna att gå upp supertidigt och iväg supertidigt imorse. Men en ny kalender hann vi börja med – de andra sparar vi tills ikväll.

Visst är det fantastiskt att barn kan bli så glada över att öppna en liten lucka och hitta en liten bild? Lika spänannde varje gång, varje år.

Men det är klart, chokladkalendrar och leksakskalendrar är ännu mer spännande. Och tv:s julkalender har vi inte hunnit se än, på grund av den tidiga morgonen. Men när vi öppnade våra luckor imorse utspann sig följande intressanta konversation:

H:-Alla bara vill att vi skall räkna hur långt det är klart till jul hela tiden. Men varför skall man veta hur många dagar? Alla kan ju räkna till 24. Jag vill ha något som håller reda på hur många sekunder det är kvar.

S:
-Det fattar du väl att det är något som de vuxna aldrg skulle orka med. De blir ju superstressade av sånt. Igår stod jag och räknade för pappa ”nu är du en sekund närmare döden, och nu, och nu, och nu, och nu – fem sekunder närmare döden. Nej, sju eller åtta nu. Nej, nu är det nog tio.” Han blev inte alls glad.

A:
Det är jul snart, det är jul imorgon! Det är jul nästa vecka och nästa dag! Och sedan är det sommar och då fyller jag år.