Det är något extra, att komma hem efter att ha varit borta på tre dagars jobbresa, när man har barn.

För det första så saknar man dem. Man ser en tavla av en uggla på väggen, t ex, och blir helt gråtfärdig över tanken att ens son älskar ugglor. Man kanske hör Alcazars låt på bilradion och inser att dottern med sin kärlek till Alcazar också skulle vilja lyssna på den. Eller så nämner någon leverpastej och så tänker man på hur yngsta sonen älskar leverpastej.

Men att komma hem, åh, att komma hem.

Tre nyduschade barn stormar upp för trappen med rop av "åh mamma, välkommen mamma! Jag har saknat dig mamma! Krama mig mamma! Titta vad stor jag har blivit mamma!"

Sådan ren och enkel och okomplicerad glädje….och äntligen kan man se ett paket leverpastej utan att börja gråta.