Trots är ju ganska spännande. Trotsböcker lär oss om ett-och-ett-halvårstrots, tvåårstrots, treårstrots, fyraårstrots och sexårstrots. Sedan är alla trotsböcker väldigt vaga fram till tonårstiden, men det beror inte på att det inte finns trots då. De måste bara ladda lite för tonåren. Och sedan, sedan måste de ladda för livet.

Ett-och-ett-halvt-års-trotsen upplever vi för fjärde gången och som alla favoriter i repris har den charm. Patina.
Kännetecken: står på en stol. Vägrar komma ner. Klättrar om möjligt högre. Skrattar när andra säger nej.
Orsak: för att hon har kommit på att hon inte måste göra som vi säger.

Femåringens sällan förekommande trotsutbrott rör sig mest om att han vill äta godis till lunch.
Kännetecken: Han vill ha godis till lunch.
Orsak: Han vill ha godis till lunch.

Sexårstrotsen – om den har en charm är den svårdefinierad.
Kännetecken: skriker för att man hämtar ”för tidigt” på fritis (eller försent), skriker för att man inte läser hans tankar, för att det är dålig middagsmat och en värdelös familj.
Orsak: för att han frigör sig.

Åttaårstrotset, lite mer sofistikerat. Lite mer bratsklass.
Kännetecken: Alla andra i hennes klass får göra och få allt som de vill göra och få.
Orsak:  Hon har börjat frigöra sig.

Glassätning: ett trevligt avbrott i trotsen eller en trotsfaktor utan dess like? Läs vidare så får du se. 

Nu tänker jag faktiskt gå in på några hittills obeträdda områden inom trotsforskningen.

Fyrtiofemårstrotsen, rör sig mest om glass.
Kännetecken: Fullständigt rabiat när någon annan äter upp all glass.
Orsak: Orimlig äganderättskänsla till all glass.

Fyrtiotvåårstrotsen, eller som det kallas ibland: Den mogna kvinnans charm.
Kännetecken: Gillar inte när barn står på stolar, godkänner inte godis som lunch, hämtar för tidigt på fritis, köper inte en iphone åt sin åttaåring och äter ibland upp all glass.
Orsak: Det fattar väl alla.