Ett inlägg om hur kommunikationen fungerar hemma hos oss.

 

Idag till exempel:

Jag till H: Om du och S städar era rum så kan vi göra julgodis sedan.

H: Men A då?

jag: Men hans rum städade vi ju igår.

H: Jajustja. Ja, jag säger till S.

jag: Tack.

***

H går ner till wii-spelet och något i stil med följande konversation måste ha utspelat sig, om man liksom drar sina slutsatser bakifrån.

H: S, du måste städa ditt rum om du vill vara med mamma och mig och göra julgodis.

S: Orättvist! Men jajaja. (går)

A: Haha, jag slipper för mitt rum städade vi igår.

H: Nej, utan mamma sade att du skulle städa mitt rum för att jag har så ont i – öhm, halsen.

A: Orättvist!

H: Haha, men jag kan laga julgodis för då använder man inte halsen.

(istället för att kontemplera hur H använder halsen när hon städar, lomar A iväg upp – men inte för att städa).

***

A tittar in i S rum och säger: Vet du, om man har ont i halsen behöver man inte städa men får ändå göra julgodis.

S: Jag har faktiskt väldigt ont i min hals.

A: Jag med.

S: Bäst vi sätter oss och vilar ett tag.

***

(E vandrar in i S rum och ser brorsorna sitta på sängen och lida)

E: Hej S! Hej A!

S: Hej E, vi har ont i halsen, så vi skall inte städa utan bara göra julgodis.
E klättrar  upp i sängen och tar med sig sin sovanka, sin vov-vov-bok och sin docka. Hon tröstar dem systerligt genom att erbjuda dem bok, anka, docka och napp. När hon har tröstat klart tar hon sina grejer och går vidare.

***

Jag befinner mig inne i H:s rum och undrar lite förvirrat när de hade tänkt komma och hjälpa mig med städningen, jag trodde att de längtade efter julgodis. E lomar in på sitt vanliga vis.

Hon pekar på sin hals där någon draperat en halsduk.

-Aj, aj, säger hon. Bekymrat. Så skiner hon upp: Jodisch! Jodisch!

***

Jag börjar fundera över olika kommunikationsteoretiska modeller.

***

Sedan kommer M in från sitt vedhuggningsäventyr. Om han undrar varför vi alla sitter i köket med en halsduk om halsen och äter knäck, så säger han iallafall inget.

Han vet väl att vi som bor i vårt hus har lite svårt för det här med kommunikation just med ord.

Istället drar han av sig sina kängor och sin jacka och tar på sig en halsduk. Så tar han sig en bit pepparkakshus.

Sedan städar vi. Alla tillsammans. Det tar längre tid men det blir roligare så. Och mindre risk att kommunikationen  blir lidande.