A var yrkesrådgivare för hela familjen häromdagen. När vi åt middag berättade han för alla vad de borde jobba som. Han utgick från våra personligheter, eller också inte. Döm själv.

-Jag skall faktiskt inte bli polis längre. För jag har upptäckt en sak: om man är BÄST så är man inte polis. Då är man hockeyhjälte. Så jag skall bli en hockeyhjälte. Och superhjälte förstås. Med superkrafter.

S invände försiktigt att han inte ville bli hockeyhjälte men att han ändå ville vara en bra person.

-Det gör inget, du kan bli en annan bra person. Du kan bli — rektor kanske. Eller tandhygienist. De är också bra.

-Vilken är bäst, frågade S.

-Min rektor har en superkraft, sade A. Så rektorer är nog bäst.

Jag frågade vilken superkraft hans rektor hade. Det visade sig att hon kan gå långt, jättelångt. Över stora vägen till och med. Det finns ingenting, sade A superlativt, som är så långt borta att inte hans rektor kan gå dit. ”Och så är hon fin också, fin som en mandarin!” Det var ju imponerande superkrafter och S insåg att det var exakt så han ville ha det. Rektor fick det bli, konstaterade han till A:s stora förtjusning.

-Men, sade S, god som alltid, tandhygienister är också bra människor. Snälla. Och ger bort tandborstar. Det är också bra. Det är inget fel på dem, det är liksom inte så att jag inte gillar tandhygienister. Det är bara det att jag har bestämt mig för att bli rektor.

 

-Jag då? frågade H nyfiket. Vad skall jag bli? Jag VILL bli en som jobbar på cirkus alltså. Eller också en sån som jobbar på tidning. Men vad får jag bli?

-Men du får bli något annat, sade A. Du får bli en vulkanutforskare. Det är också ganska coolt. Man får gå in i vulkaner! Och utforska dem! Fast bara när de är avstängda förstås.

-Vulkanutforskare, sade H och smakade på ordet och fann det, som väl alla borde finna det, genuint coolt.

 

Jag fick bli en rik kvinna som skulle sitta på en soffa och läsa böcker och vara snäll mot barn. Jag har inga invändningar mot det, jag tror att jobbeskrivningen passar mig utmärkt faktiskt. M fick bli en sjuksköterska som kan göra rent sår med bara lite handsprit och ett Blixten-McQueen-plåster. Det kan han ju redan, så han blev också glad (men kanske inte riktigt lika glad som jag).

E återstod. När A lyfte blicken och fick se sin kära syster så mjuknade hans blick. ”E,” sade han, med sitt profetiskaste tonfall, ”du skall bli en gullig liten bebis som gillar att bli kittlad under fötterna! Det är du JÄTTEBRA på!”

Sedan förvandlades raskt yrkesrådgivaren till en galen sjuksköterska som plåstrade om hela familjen med låtsasplåster som var osynliga men hade superkraften att man blev immun mot varulvar av dem. Skönt.

 

Nu lägger jag in våra egna yrkesgissningar här, det skulle vara lite spännande att gå tillbaka, någon gång i framtiden, och se hur rätt eller fel vi hade. Hm. Förmodligen helt fel. Men ändå.
M gissar på att H blir läkare, S någon slags ingenjör och A reporter (på tv eller radio, inte i en tidning), samt att E kommer att bli frisör.

Själv gissar jag på att H blir lärare och A också. S blir präst eller möjligen forskare inom något väldigt obskyrt ämne. E blir fotograf.