Av någon anledning har vi talat en massa om välgörenhet här hemma på sistone – att ge pengar till en organisation så kommer det de barn till del som inte har så mycket pengar, eller så. Barnen har varit väldigt på. De har velat ge bort både leksaker, pengar och annat till de här stackars fattiga barnen och H har ritat så många teckningar att det nog skulle kunna funka som tapet för ett medelstort rum. Det är bra tycker jag att de har den där förmågan att förstå att alla inte har det lika bra och att de också kan vilja sympatisera och hjälpa…

…var och en på sitt sätt…

A hade varit på utflykt på dagis idag. När han kom hem hade han matsäck kvar, allt utom våfflorna som tydligen gått åt. Det är inte så kul förstås, med mat som legat en hel varm dag i ryggsäcken och han var ytterst bestämd på att den skulle slängas, vilket jag förstås var för.

Jag stod bredvid honom och hjälpte honom så att inga gafflar eller så hamnade i komposten när han plötsligt hittade sin banan, nu svart och mosad.
-Den kan du också slänga i komposten, sade jag.
-Nej, den skall jag skänka bort. Till de – – de — (letar efter ordet: fattiga? stackars? ) till de DÖDA barnen.