Man kan lära sig på wikipedia om ymnighetshorn. På bilder är de fyllda med ”frukt, mynt eller något annat åtråvärt” – mer än fyllda, de flödar över av detta – och de är symboler just för rikedom och överflöd.

I mitt liv har jag i hög grad varit en ”glaset är halvtomt”-typ. Inte för att jag i grund och botten är negativ, mer för att jag är full av habegär. Jag vill ha saker. Jag gillar grejer. Ja, jag tror faktiskt att en fräschare mobiltelefon kan göra livet bättre. So sue me. Men det gör jag. Prylar är bra. Prylar är roliga.

Men. Men.

Sedan jag fick barn har min syn på livet förändrats. Ja, jag gillar fortfarande nya prylar, särskilt elektroniska. Men de behövs inte. De förgyller.

Anledningen är att när jag fick barn, när jag fick BEHÅLLA barn, leva med dem, då fick jag ett ymnighetshorn. Mitt liv är fullt, inte av fåniga saker som frukt och mynt, inte ens av förnuftiga men pryliga saker som iPads och Xperia Arcs, utan av meningsfullhet, av en lycka som går bortom glädje och sorg, som är större än livet självt.

De andra grejerna finns ju där, frukt och mynt måste man ha och de där andra sakerna är trevliga. Men det är inte de som fyller ens lyckas horn.

På wikipedia kan man lära sig så mycket. Bland annat att Sveriges riksbank har två ymnighetshorn på sitt emblem. Jag var förstås tvungen att titta på Sveriges riksbanks emblem då. Två ymnighetshorn. TVÅ. Men när jag hade tittat färdigt på ymnighetshornen läste jag lite längre ner på emblemet och såg deras motto. Hinc robur et securitas. Härav styrkan och säkerheten.

Då förstod jag att Sveriges riksbanks emblemdesigner – vars namn inte ens wikipedia vill avslöja för mig – troligen har barn.

För hur annars kan man veta att styrkan och säkerheten utgår just ifrån ymnighetshornet?