H börjar sexårsverksamhet i höst. Vi skall och hälsa på på hennes nya skola på tisdag.
Hon är nervös. Stolt. Fundersam. Förälskad i tanken. Och diverse andra känslor.

När hon gått och lagt sig ikväll ropade hon in mig.

"Nu skall jag snart börja i skolan. Ja, och då kommer jag ju att fortsätta gå i skolan. Och sedan, när man är klar med hela skolan, så har ju du och pappa berättat att man ändå fortsätter att gå i skolan. En annan skola. Och sedan skall man gå ÄNNU mer i skolan, och jobba och så. Och då…då går man ju upp varje dag och går till jobbet och så går man hem och äter. Men så…så fort jag börjar skolan – då börjar liksom allt bara bli – sådär – ja, du vet: ….när skall man leka då?"