Det här är en trevlig sak att mötas av när man varit ute och gått sin morgonpromenad. A springer emot en:
-Vi har inte kanske gjort en överraskning till dig inte. Och H lade alla jordgubbarna på en rad.

De stora barnen är ute och går på "balansgången" som vi byggt i trädgården. När de ser mig skriker de "GRATTIS! GRATTIS!" och springer emot mig för att förevisa – vår entrétrappa. De har klätt den med maskrosblommor i varje litet skrymsel där det går att peta in en, skrivit HEI med kvistar och – som A påannonserade låg det en rad med jordgubbar längst upp på räcket som jag fick äta upp (barnen hjälpte vänligt nog till).

Vilken vardagslyx va? Snacka om att känna sig uppskattad.
Och snacka om att få små tårar i ögonen och krama små barn hårt hårt och beundra och berömma.