Den första riktiga tvåordsmeningen! Alltså, det har ju funnits lite ”hej mamma” och sånt, men inte riktigt två ord ihopsatta för att få fram en specifik mening. Men nu har hon kläckt ur sig den och den hade det här fantastiska innehållet:

”Napple ramla”

Nappen trillade nämligen ur spjälsängen när hon skulle till och sova och så kan vi förstås inte ha det. Då måste man säga ifrån. Och då räcker det inte med ett ord. Imorse gjorde det det, då stod hon och skrek ”Napple!” när samma sak hände.

Men nu – idag – har något hänt. Något som gör att hon sätter två ord bredvid varandra för att specificera.

Är det inte helt fantastiskt? Undrar vad, av alla pedagogiska och otroligt genomtänkta saker vi gjort idag som gjorde att det här hände? Det kan ha varit när jag sade åt henne att toalettborste inte är en variant av sopborste utan en helt annan sak. Det kan också ha varit när vi berömde henne för att hon nu kan ta av sig haklappen helt själv. Eller så var det när hon och A lekte riddare med hennes dockor (det är möjligt att det bara var A som lekte riddare, E kan ha lekt leken ”göra som de stora barnen”).

Vi kommer aldrig att få veta. Och det är vackert så. Det är hennes ensak.

Men idag hände det.

Napple ramla.