Idag på väg till Kullabadet for vi förbi Hjälsta kyrka.
-Här döptes A när han var en liten bebis, sade H glatt.
-Ja, det stämmer. Kommer du ihåg det?
-Jag kommer ihåg att jag hällde vatten på han.
-I dopfunten hällde du vatten, ja.

Barnen begrundar detta i tystnad.

S frågar A:
-Var vattnet kallt när du döptes?
A säger att vattnet var kallt, jättekallt, men att han gillar kallt vatten.

S frågar mig:
-Heter man något när man döps?
-Ja, man heter ju något då. Och prästen säger namnet som man har.
-Funderade ni aldrig på om A skulle heta något annat?
Jag bekräftar att förhandlingar föregick själva valet av namn men att A kändes självklart för oss som namnval, när vi träffade honom.
Nyfiket frågar jag dock vad S hade tänkt sig.
-Jag tänkte att ni kanske kunde ha kallat honom för Kråkan.