Jag fick lov att åka iväg och jobba några timmar idag. När jag lämnade hemmet diskuterade de vad de skulle göra och eftersom ingen ville samma sak som någon annan kom diplomatiska H med sitt förslag: ”Alla kan göra sin egen hobby.” Det tyckte alla lät bra, jag med, så jag dröjde kvar i ytterdörren för att höra vilka hobbies det skulle kunna vara.

H har förstås sitt pyssel. A ville spela wii med S, men S ville ”vad som helst men inte med A” vilket ju borgar för en lättmanövrerad hobbykombination. E:s hobby är att dansa och hoppa och komma med böcker som man skall läsa och M:s hobby var nog vad som helst som gjorde att killarna inte började slåss.

Det lät väldigt spännande, det hela, men jag var tvungen att gå.

När jag kom  hem frågade jag M hur det hade gått med ”alla kan göra sin egen hobby”. M log, ett ganska speciellt leende.

-Det gick rätt bra, kan man väl säga. Alla gjorde sin egen hobby. E kom med böcker och dansade. H pysslade. A byggde med lego. Jag såg till att allt flöt.

-Och S då?

-Han bråkade och skrek och var arg och sade att vi var inundioter.

-Ändå ser du förvånansvärt glad ut.

-Det är ett sådant där vansinnigt leende.

-Och förresten tyckte jag att du sade att det gick bra?

-Ja,  bra enligt kriterierna – alla sysslade med sin hobby.

Bjuder på en bild på killarna när de är sams.