Hjärtultraljud av bebisen i magen är nu avklarat, iallafall det första. Det gjordes ju nu i v 20 och det innebär att det är alldeles för tidigt för att upptäcka Ansgars hjärtfel. Jag fattar inte varför de kallar oss så tidigt, för de vet ju det – de är ju rätt vana vid oss, som läkaren skrattade lite och sade. Vi är ju rätt vana vid dem också, men det blir alltid ont i magen och stressigt innan man skall dit. Man tänker ”den här gången åker vi dit, den här gången kommer det INTE att gå bra.”
Men den här gången gick det bra. De kollade hjärtats struktur och grundläggande funktion och så sades det att allt ser normalt ut.
I v 29, dvs om åtta veckor eller sisådär så skall vi på läskiga riktiga hjärtkollen. Jag är redan nu nervös, även om det kan tyckas vara överdrivet…jag har ju S hjärtultraljud (det sista – om allt går bra – innan vi går in i vart-tredje-år-rullandet med hans hjärtkontroller) på måndag att oroa mig för innan dess.
Apropå S så fick han jättekonstiga utslag idag så jag for i vild panik rakt upp på akuten. Det visade sig vara virusprickar. Det var det jag slöt mig till när jag såg dem imorse vid blöjbytet men så när de intensifierades så mycket vågade jag inte tro att det var något så ”lätt”. Men nu när en läkare (låt vara en at-läkare) har stärkt den diagnosen så får man väl försöka slappna av och acceptera det. Hans at är gott.