Städmorgon hos familjen F. M dammsuger och våttorkar. Killarna tar som vanligt tillfället i akt att slåss och skrika och E vill helst av allt tända och släcka olika lampor. Själv springer jag med Legobitar, bilar och mjukisdjur som alla varit ute på äventyr och inte hittat hem igen till rätt låda, medan grabbarna snor runt mina ben och anklagar varandra mot diverse brott mot mänskligheten. Irritationsnivån är därför inte direkt noll. H kliver in i kaoset och säger dygdigt:

-Jag är redan klar med mitt rum. Jag gjorde det helt själv.

Vi går och tittar i H:s rum. Det är verkligen fint, dammsuget och städat och sorterat och till och med de små pappersbitarna som brukar sopas in under sängen efter diverse pysselprojekt som hon inte orkar städa efter är borta för dagen.

-Vad duktigt, berömmer jag.

-Jaa, säger hon nöjt. Jag gjorde det för att jag älskar dig.

Jag blir rörd. Vi kramas. Tänk att hon är så stor att hon klarar sådant själv nu. Jag drömmer mig bort till en framtid där även grabbarna kan plocka undan utan ständigt pågående instruktioner. H avslutar kramen med orden:

-Jag har kommit på en ny regel här hemma, vad tycker du om det här: ”Den som städar snabbast får mest lördagsgodis”. Bra va? Jag har tänkt på den hela morgonen.

–