Vi sitter vid frukostbordet och stämningen är lite morgontrött sådär.

A: Jag har lite egna regler som jag följer, bara för att jag vill det.

jag: Hm, öh, spännande. (vill egentligen fråga ”varför då” men antar att det kommer att ge sig) Vad är det?

A: Jag har till exempel en kisstoalett och en bajstoalett, kisstoaletten får jag bara kissa på och bajstoaletten bara bajsa på. Så får man försöka komma ihåg att gå rätt. Det är intressant faktiskt.

H: Men den tredje toan då?

A: Den är min valfrihetstoa. Där får jag göra som jag vill.

S: (frågar äntligen) Varför då?

A: För friheten, man. För att känna mig fri.

 

Medan de andra barnen diskuterar detta med A börjar jag inse att det här är min alfabetiskhetstokighet i ny genetisk tappning. Stackars barn. Jag tittar medlidsamt på honom, men så ser jag på honom att han även ärvt andra saker, genetiska saker, saker att vara stolt över. Skönhet, charm och intelligens.

Tack och lov att hans fars gener också är involverade.