Klockan 11.05 dag byttes dagens kom-ihåg-lista på det där sättet som händer ibland.

Från:

1) Samtal
2) Möte
3) Pärmar och datorer

Till:

1) Sjunga Imse Vimse Spindel
2)  Titta på Nalle har ett stort blått hus
3) Gosa i fåtöljen

Ni förstår utan tvivel varför. Den här unga damen behövde bli hämtad från dagis, vara hemma, vila och bli bättre i sin mage.

Så blir det ibland. Man får ställa om från det stora perspektivet, som berör många människor, till det lilla perspektivet som berör bara en. En av de viktigaste man har. En som behöver få vara hos någon som älskar henne och som tar hand om henne.

En liten inflexibel del i min hjärna gnäller över att jag inte kommer att få någonting gjort på jobbet. En betydligt större del – en sådan som växer fram när man blir förälder – när hjärtat får plats i huvudet, så att säga – säger att det här är det viktigaste jag gör. Jag visar mitt barn att det finns någon som alltid kommer och hämtar henne när hon behöver, som alltid ställer allt annat åt sidan och som sitter och tittar på Nalle har ett stort blått hus så många gånger som det krävs.

Fast det är klart, E, om det är OK med dig så kanske vi kan kolla på något annat avsnitt än ”Är det någon post idag?” såsmåningom? Snälla?