Vid tretiden i natt kom S in till oss, i upplösningstillstånd. Han hade drömt en mardröm och en väldigt otäck en. Först ville han inte berätta vad det var, sedan ville han det – ”att det fanns en läskig kille som tog folks hjärnor”.

Det är ju rätt läskigt faktiskt. Man får förstå att han blir rädd. Vi pratade lite om hur omöjligt det är att ta någons hjärna och han somnade om – tröstad. Själv låg jag vaken och funderade på var den idén kom ifrån. Det är ju inget ämne som vi pratar om hemma direkt, och jag tror inte de pratar om läskiga killar som tar folks hjärnor på dagis. Och han sitter inte och ser sci-fi-rullar oövervakad – ja, inte övervakad heller för den delen. Det läskigaste han ser är Bolibompa…hmm…

Och precis då, klockan 03.46, kom jag på det. Åh nej, det ÄR vårt fel när allt kommer omkring…”En läskig kille som tar folks hjärnor” – som faktiskt lämnar en viss procent av svenska folket helt oförmögen till alla typer av tankeverksamhet, som inte bara tar hjärnorna, utan integriteten, självrespekten och vett och sans.

Vi har låtit honom titta för mycket på Amigo.