A och jag bygger Lego. Vi skall bygga ihop hans Lego-Buzz-Lightyear, men det är svårt. Den ramlar så lätt isär. Vi har byggt ihop den förut så stackars Buzz ligger isärplockad i sin Legolåda, armarna för sig och benen för sig, huvudet snurrar på en lila platta men sitter inte ihop med kroppen för övrigt. A förevisar allt för mig och pekar i instruktionsboken hur det skall sitta ihop.
”Så har jag en skatt i min låda också,” säger han med mystisk stämma. ”Den är så himla gullig. Varje gång jag ser den så tycker jag att den är så gullig. För jag älskar hon som har den.”
Ser du den?
Jepp.
Det är inte bara skatten som är gullig, A. Du är också väldigt, väldigt gullig.