Vi fick hem S potatisplanta från dagis idag. De har satt var sin sättpotatis i en hink, alla Vikingarna. Idag bestämde S att det var dags att ta hem den.

Han drog ur hela potatisplantan ur hinken när vi väl kom hem. Vi andra flockades omkring honom på gräsmattan. Med noggrannheten hos en arkeolog borstade han försiktigt bort jord. Han hittade 18 potatisar varav ungefär hälften hade en omkrets på mindre än tre centimeter. Men de största var rätt stora.

Han var väldigt nöjd och uppkallade raskt potatisarna efter olika familjemedlemmar, baserat på vilken storlek de var. Många små E-bebis-potatisar fanns det, som sagt, men också mellanstora potäter i A-, S- och H-storlek. Pappa fick en av de största och jag en av de rundaste.

Mycket passande.

Så kokade vi dem till middag och åt upp dem med smör och salt. De var mycket goda, som färskpotatis ju alltid är. Barnen ansåg att de små mini-bebis-E-potatisarna (den absolut minsta storleken alltså) var godast. S var stolt, som en mästerkock. Det här var hans ögonblick, hans stolthet, som han delade med oss. Frikostigt förklarade han hur det funkade med att odla potatis. Berättade att hans potatisar var goda som godis. ”Magnifika,” utbrast han, och fick användning för sitt senaste storord.

På kvällen satt vi ute på trappen. Igelkotten var ute och gick och hittade en överbliven potatis och satte i sig.

-Nu har den fått vara med om det största och bästa i hela livet, sade S belåtet. Den har ätit av Min Potatis. Varsågod, lilla igelkott. Nu är du en – en – – en livsnjutare!

Ain’t we all, när livet är så härligt.

*****
Läs även vad andra bloggare skriver om  FÄRSKPOTATIS IGELKOTT LIVSNJUTARE

(intressant?)