A och jag tittar i hans dinosauriebok. Han funderar över dinosauriernas storlek, en är avbildad bredvid ett femvåningshus.

”Om jag hade varit en dinosaurie och varit så där stor, då hade jag också varit mycket högre än vårt hus. Då hade vårt tak varit vid mina knän. Då när jag kom in för att äta mat så skulle huset gå sönder. Men det gör inget för jag hade varit en supersnäll byggdinosaurie och gjort ett nytt tak.
Men tyvärr hade jag ju varit så stark också. Så huset skulle ha spruckit när jag hamrade. Hmm. Det hade varit lite dumt, särskilt du vet eftersom vi har nya melodifestivalskivan. Hmm. Hmm.
Men jag kanske hade varit så stor så jag kunde ha byggt ett mycket större hus åt oss. Jag når ju så högt upp när jag är dinosaurie. Ja, så kan vi göra. Ett nytt jättehögt hus som inte går sönder när jag går in i det.
Fast vet du, mamma, dinosaurier kunde inte borsta tänderna för deras händer räcker inte till deras mun. Så kanske skulle mina tänder trilla ut och så skulle ni få ringa till tandläkaren – JA! – och så fick vi ha en byggnadsställning och lyfta upp tandläkaren så han kunde bygga nya tänder till mig. Med en GRÄVSKOPA. Ja! Så bra skulle det vara om jag var en dinosaurie. Och så kunde du vara min dinosauriemamma och så kunde vi äta träd tillsammans. Toppen!”

Typiska trädätartänder.