Alla ändras vi under sommaren – eller så märks det mer då för att man är mer ute ur sitt sammanhang än vanligt.

E märks det förstås mest på. Det händer så mycket, hon vill bara stå upp (man får hålla i henne förstås). Idag har hon suttit med oss vid matbordet, i egen stol. Hon är fortfarande så liten att hon inte följer vårt ätande med hungrig blick utan är rätt nöjd med att sitta och fingra på en röd plastslev.

A har också blivit märkbart större i sommar – ja, han har ju fyllt fyra, bara en sådan sak. Häromdagen på biblioteket gick han alldeles självmant fram till informationsdisken.

-Hej, har ni information här?

-Ja, sade killen bakom disken och log.

-Jag behöver en speciell bok, en som handlar om ubåtar.

-Oj, sade killen bakom disken. Du måste vara intresserad av ubåtar. Han började slå på datorn.

-Ja, sade A, jag har varit på en ubåt, man kunde gå ombord och titta.

-Jaha! Var var det då?

-I vattnet. (kort tystnad) Har du någon bok?

-(efter att ha slagit febrilt på datorn) Jag tror inte det. Men vi skall gå bort och tittta.

Tyvärr hade biblioteket inga böcker om ubåtar för barn, vi hittade ”Mulle Meck berättar om båtar” men det var ju bara en enda ynka liten bild på en ubåt och ingen information. Men ändå, modigt och duktigt, eller hur?

S har utvecklats till att bli lite större, lite mer skolmogen, det känns verkligen att det här är en kille som har slutat med dagis. Han har flyttat upp i översängen i rummet som han och A delar och man ser, när man smyger in på natten, att det inte är någon liten kille som ligger däruppe, utan en stor. Men snäll som alltid är han förstås, och springer fortfarande ivrigt in för att ”gosa med E” på morgnarna. Han tar hand om de andra syskonen, plockar upp efter dem, hjälper dem, täcker upp för dem när de har vredesutbrott. En curling-bror om det någonsin funnits en. Hans enorma tålamod och ihärdighet gör att han lyckas med det han företar sig, även om det tar tid. Just nu håller han på att hjälpa sin far att bygga om vår utetrapp.

H har också fått en mycket mer vuxenstil. Hon har fått eget rum och får sitta uppe vid skrivbordet på kvällarna efter brorsornas sovtid. Och vad stor hon är då! Hon läser massor – hon har hittat Christine Nöstlingers böcker om Mini och läser en per kväll. Dessutom har hon upptäckt att biblioteket har hela årgångar av Bamsetidningar, inbundna. De läses också flitigt. Och – kanske bäst av allt – hon har fått en cdspelare som hon kan bära omkring på. Och där spelas det musik, dagarna i ända.

Ja, vi blir större och mognare allihopa, hela tiden, hela dagarna.

Funny how time flies when you’re having fun.