S vid frukosten: Idag tänker jag vara arg. Jag tänker vara arg när vi skall åka till skolan, arg när du hämtar oss och arg här hemma. Och sedan arg när det är läggdags. Arg, arg, arg helt enkelt.

Tystnad.

S – med ett helt annat och väldigt urskuldande tonfall: Ojojoj, förlåt hörni, det blev lite fel det där! Det var inte alls meningen. Jag menar förstås att jag skall vara arg när vi äter middag också och när vi plockar undan. Jag glömde bara det. Så! Då blev det hela dagen.