E gick runt i vår trädgård idag och definierade saker. Allt hon gillade fick heta ”Min!”.

Så nu vet vi. Det är hennes hus, hennes hund, hennes gräs och hennes himmel. Hennes eld med brinnande granris, hennes högar med ohuggen ved (oklart dock om hon anser att jobbet att faktiskt hugga veden är hennes, troligen inte). Det är hennes tussilago som växer på hennes jord och hennes mamma och hennes pappa. Det är hennes bil, på hennes uppfart.

Saker som hon inte ville ha: en trasig hink i sandlådan (men hon tog på sig ägandet av tre andra hinkar, så det kanske inte gjorde så mycket), barnvagnen, ena soptunnan. Men resten är hennes.

Och det är väl så det skall vara när man snart är två.