S kom in med en blomma – en död, brun blomma – han hade plockat till mig och en vas som han hade plockat också för den delen (den står egentligen ute i lekstugan). Han överlämnade dem med ett lyckligt leende.

Död fjolårsblomma ur vår perennrabatt

Sedan kom det ett litet föredrag:

”Alltså mamma, jag vet ju att det finns tussilago och de är ju vackra och så. Men de här gamla vissna blommorna är det lite synd om. Ingen tänker på dem när det finns tussilago. Och de är faktiskt jättefina, på sitt eget speciella sätt. Och då tänkte jag att om jag plockade dem och vi satte dem i en vas och ställde dem på vårt bord kunde vi titta på hur fina de är. Varje dag skulle vi tänka ”de är fina” men det gör man inte när de står ute i trädgården och bara är skräp. Visst är de vackra? Visst är de? Vissna saker kan också vara vackra.”

Så mycket vishet och omtanke hos min kära kille. En klok grabb. Visst är de fina?

Ibland häpnar man bara över barnens livsvisdom. Ibland inte, för sekunden efter sade han:

-Jag hällde lite vatten i vasen bara. Bara för att jag tänkte att om de får vatten kanske de blir levande igen.

Hmm.