-Det är lättare att vara snäll när man är på semester, filosoferar H. När vi var i Turkiet, då var allting bara trevligt. Ingen av vi barn bråkade och alla åt god mat och trivdes.

-Det är ju därför man åker på semester, tänker jag högt. För att komma bort från alla små vardagsgöromål och få leva bekymmersfritt.

-Jaa! Kommer du ihåg vad mycket glass och grejer, och vi badade nästan hela tiden.

Jag tänkte på att vara tillsammans med barnen hela dagarna, att få en entrébiljett till deras värld, utan andra måsten och störningar – att slippa städa och laga mat, att slippa tjata, att slippa vardagen. Långsamt började vi drömma oss bort, drog fram foton och jämförde kom-ihåg.

-Fast vet du, säger hon plötsligt. Om man hade semester jämt skulle man kanske behöva ta semester från semester. Och åka bort någon vecka och få komma till ett ställe där man fick städa rummet och bära ut soporna och ta ur diskmaskinen.

-Och dammsuga, och svabba golv och laga bilen och gallra i trädgården och rensa gallret till golvbrunnen i duschen och – jag avbryter mig när jag ser en vision av denna typ av semester framför mig.

H tittar på mig med lysande ögon.

-VILKEN TUR! Vilken tur, mamma att vi inte är på semester jämt! För då hade vi behövt åka på jobb-och-smuts-semester för att komma bort. Och DET vill man ju inte!

H i Turkiet. Så ung och så klok.