Så där som det är när man har feber – plötsligt känner man hur sjuk man är.
-Ont i ögonen, sade han sorgset. Jag är bara LITEN nu. Jag känner honom på pannan och han lutar sig mot smekningen. Dina snälla händer, lägger han till, lite belåten mitt i smärtan.
Jag tar honom i knät och vi tittar på Lucky Luke: Det stora äventyret. Det är inte förrän filmen kommit halvvägs som det slår mig: det där han sade…han diktade. Det blir nästan – nästan – en haiku.
Ont i ögonen.
Jag är bara liten nu.
Dina snälla händer.
Inte illa va? För ett första, omedvetet försök.
7 svar till “Liten”
Han har ju att brås på. 🙂 härligt att han utnyttjar det!
Så vackert!
Jättefin.
Nu har jag kollat in det du skrivit om Turkiet och det känns som att poolen var väldigt bra 🙂
Nu skickar jag krya-på-dig-hälsningar till din fina poet 🙂
Fint.
Hoppas han kryar på sig fort.
Inte alls illa…
Fint!