H är febrig och hemma från skolan idag, med M och med E som är på sin feberfria dag.

H fryser och svettas om vartannat, dricker mycket saft och vilar ofta. Men på ett sätt verkar hon vara i högform.

Jag har fått fyra telefonsamtal från henne idag.

I
”Mamma, vet du vad Bellmans trevligaste kompis heter?”
”Eh – Ulla Winblad?”
”Nej! Gissa igen!”
”Dansken?”
”Nej – SNÄLLMAN! Fattar du? Snällman, Bellman, SNÄLLman!”

II
”Mamma, vet du vad Snällmans dummaste kompis heter?”
”….nej…”
”SNÅLman! Hahahahahahaha!” (Hon ringer av mitt i vad man måste anse är ett oerhört snyggt försök till ett diaboliskt skratt.)

III
”Mamma, pappa säger att jag måste fråga om jag stör dig när jag ringer dig på jobbet. Så – öhm – stör jag dig?”
”Nej, inte just nu.”
”Vad bra för jag vill ju inte vara STÖRIG! Hahahahahahahahaha!” (lägger på medan hon fortfarande skrattar)

IV
”Mamma? Hej! Det är H. Stör jag dig?”
”Nej.”
”Mamma, jag måste bara fråga dig en sak…du vet när jag ringde och berättade om Bellman och sånt. Var det dumt eller?”
”Va? Nej, nej, det är alltid trevligt när du ringer.”
”Vad synd. Annars, om du hade blivit arg, hade du kunnat få prata med GNÄLLMAN!!”

Nåja, hon kan ju inte vara alltför sjuk iallafall. Eller. Ja. Möjligen kan man ifrågasätta hennes humor.