-Tror du jag får post imorgon, frågar S förhoppningsfullt.

-Nej, för imorgon är ju en röd dag, svarar jag.

Sedan går han och grubblar. Hela dagen. En röd dag. En RÖD dag. Det låter vackert men obegripligt, tänker han. Antagligen, för jag vet ju egentligen inte alls vad han tänker. Men jag vet att han tänkte, för han berättar det sedan.

På kvällen frågar han mig vad en röd dag är. Jag förklarar: en helgdag, när många är lediga. Han tittar på mig länge. En blick jag inte riktigt förstår. Det visar sig vara besvikelse.

-Var det bara det, säger han, dystert.

Jag vet inte vilken bild han byggt upp i sitt inre av en röd dag. Han kan inte förklara, eller vill inte. Men det är ju spännande ändå. En RÖD dag. Det låter verkligen stort och vackert. Större och vackrare än att man bara inte kan få post.

EN RÖD DAG.

Håll med om att det låter väldigt speciellt.