A och E sitter i favoritfåtöljen och tittar på Djungelboken, de utgör en liten oas av lugn och harmoni i vår stressade morgon. De ser så kärleksfulla ut där de sitter, tänker jag och höjer kameran för att föreviga dem. Då lutar sig E plötsligt mot A och säger ett ord som låter väldigt likt ”älskar”. Hon lutar sig så kärleksfullt mot honom och upprepar ordet.

A klappar henne på kinden, belåtet, men säger ingenting. E tänker efter en sekund och upprepar sedan ordet som låter som älskar en tredje gång, och tillfogar sedan ett ord som  låter exakt som ”falukorv”.

Ibland är det fruktansvärt svårt att skilja mellan syskonkärlek och språkförbistring.